Jag skulle kunna skriva en del ganska så fula saker för att skriva av mig min frustration hurvida logik och rutiner fungerar i detta land. Jag är så trött på skitsnack, okunskap och avundsjuka. JAg antar att det är jävla jobbigt att det kommer en 22-årig SVENSKA och gör era jobb bättre, fast ni varit på samma eländiga ställe i 30 år.

I morn kommer det tydligen en ny(?) brud och ska bo med mig. Jasså ja. Källaren ser ut som crap, och jag bryr mig inte. Chefen har lämnat ut mitt nummer till bemmaningsföretaget bruden kommer med, och sagt att JAG ska möta henne. Allt detta utan att ha frågat mig först. Fuck it säger jag, jag ska åka på tur i helgen. Till Sverige. Den största frågan är ju dock - om jag ens kommer bry mig att åka tillbaka till det här ruttna mackelandet. Stor fråga.

Igår kväll fick jag ett kort av en tant o en gubbe som jag varit ganska mycket hos mina veckor här. För att skryta upp mig själv (fuck jantelagen), citerar jag nu här kortet med motiv på Saltstraumen:

Kjere Ellinor.
Tusen takk för godt humör og god pleie,
Du er ei fin jente!
Vi önskar dig det godt i livets vidare!

Smått labil som man var efter dessa grönjävliga nätter (Vi tar det en annan gång), bölade jag en skvätt, och gav dem en varsin klem. Pensjonisterna (förutom de som slagit och hotat mig och sådä) är det ENDA jag kommer sakna när jag åker härifrån.

Snart kommer Hanne. Vi ska åka in till Byen. Kanske hittar jag någonstans att klippa av mig håret. Vi får se.



Roger över roger ut