När klockan ringde i morse 06.50 steg jag upp med ett LEENDE på läpparna! ( okej, ljug, men, ni fattar ). Idag har jag haft min SISTA arbetsdag på Hjemmetjensten i Tverlandet. Jag har denna söndag fått choklad och annat götta av pensjonister jag besökt, en diktsamling av en annan (ha ha, för himla fint alltså), samt att jag lyckats få två tanter att gråta. När jag berättade att jag skulle fara hjem. Kanske grät de av glädje, vad vet jag.

Jag har varit här i 63 dagar. På dessa har jag jobbat 50 pass. Nu ska jag försöka beskriva den glädjen jag känner, så att ni kanske, kanske, kan förstå LYCKAN som infunnit sig i träkällaren i Tverlandet:

WEEEEEEEEEEEEI!! JAG SKA FÅ ÅKA HEEEEEEEEEEEEEEM! ÄTA RIKTIG MAT! BO I EN RIKTIG LÄGENHET! GÅ I SÖNDAGSÖPPNA AFFÄRER! KÖPA BILLIGARE FÖDA, OCH FRAMFÖRALLT, TRÄFFA ALLA FINA MÄNNISKOR IGEN!

WEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEI!!

Im just saying,
Roger över, Roger ut.