När klockan ringde i morse 06.50 steg jag upp med ett LEENDE på läpparna! ( okej, ljug, men, ni fattar ). Idag har jag haft min SISTA arbetsdag på Hjemmetjensten i Tverlandet. Jag har denna söndag fått choklad och annat götta av pensjonister jag besökt, en diktsamling av en annan (ha ha, för himla fint alltså), samt att jag lyckats få två tanter att gråta. När jag berättade att jag skulle fara hjem. Kanske grät de av glädje, vad vet jag.

Jag har varit här i 63 dagar. På dessa har jag jobbat 50 pass. Nu ska jag försöka beskriva den glädjen jag känner, så att ni kanske, kanske, kan förstå LYCKAN som infunnit sig i träkällaren i Tverlandet:

WEEEEEEEEEEEEI!! JAG SKA FÅ ÅKA HEEEEEEEEEEEEEEM! ÄTA RIKTIG MAT! BO I EN RIKTIG LÄGENHET! GÅ I SÖNDAGSÖPPNA AFFÄRER! KÖPA BILLIGARE FÖDA, OCH FRAMFÖRALLT, TRÄFFA ALLA FINA MÄNNISKOR IGEN!

WEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEI!!

Im just saying,
Roger över, Roger ut.

Det är festival i Bodö i helgen. Ni vet, det kommer schysta artister som Håkan Hellström, Robyn och...öh, ja, inga fler. Jag har ingen biljett, men vem tusan behöver det när det är DISCO på övervåningen med 9 stycken ungar i något som jag uppskattar i åldrar mellan 7 och 9. Dessutom, lyssnar dom ju på MARKOOLIO. Eftersom jag bor i källaren hänger dem här en del och testar sina nya leksaker. Som lyser i mörkret. Åh. maj. facking. gad. Inget, och då menar jag INGET kan rubba mitt tålamod efter denna sommaren. Ge mig en galen, mordhotande gubbe och jag LER. Skaffa fram en översvämning och jag EVAKUERAR samtliga, rullstolsbundna, halta, blinda, bring it on. Sätt mig på ett plan till ett öde ställe, och jag gillar läget. Överraska mig med ett porslinsöga som ska plockas ut, och jag gör rent både det och ögonhålan. Berätta att jag ska skifta en stomi, utan att berätta om specialpåsarna och tarmen i obalans, och jag GÖR det. Gör gärna så att brandlarmet går, och sätt uttrymningsplanen så att utrymningsvägarna visas åt fel håll, det är ju bara att tänka TVÄRT OM. Toppa det sen med ett annat språk, ett annat land och en och annan rasist, så det blir så mycket utmaning som möjligt.

Nej, Tverlandet. Jag kommer inte tillbaka. Men, jodå. Jag har haft väldigt roligt också. Träffat många, nya, spännande människor. Testat något helt nytt, och, jag har gjort det helt ALENA. Något, måste jag ju ha lärt mig, tänker jag.

Nä, det är väl dags att joina barnkalaset. Det visas nämligen Ice Age 2 på fyran.

Roger över roger ut.

Jag hade bett till högre makter innan jag gick på mitt nattpass igår kväll att jag skulle få jobba med en ORDINARIE, FLINK och VAN människa för en gångs skull. Men, jag fick i vanlig ordning sona för mina synder, och blir mött av en deprimerad, medelålders, överviktig kvinna. Innan klockan slagit midnatt hade jag fått höra om hennes deprimerande liv (enligt henne då alltså), som innehöll skulder, dåligt med pengar (därav skulderna alltså) skilsmässa, sömnproblem, vallningar, antidepressiva läkemedel, den deprimerade dottern och hennes arbetslöse man, den nytillkomna diabetesen och det höga blodtrycket. Behöver jag ens nämna att jag inte kunde sova igår kväll, vilket innebär att jag nu är inne på min 22:a vakna timme.

När vi gått rundorna för natten har jag hunnit in till alla innan hon kommit FRAM till första dörren. Kvinnan som jobbade på demensboendet för denna natt sitter vanligtvis i receptionen, men har gått natt där HELA sommaren. Det jag fick höra klockan 01 när jag kom dit, var att JAG nog skulle ge en tant en sovtablett, hon var ju trots allt så OROLIG. Således, hade inte kvinnan delegation på medicin. Yes. Så vi fick leka leken "gissa den dementa tanten". @£$€$@! GAH! P-L-A-N-E-R-I-N-G!!

På morronkvirren sen när jag fick sprinta runt till alla som är "jobbiga" (seriöst, de tycker om att prata, det är ju asjobbigt), ringde kvinnan från demensboendet och sa att jag skulle ge morgonmedisin. WoohoO! Till ännu fler tanter jag inte sett förr. Det visade sig att den ena hade en stomipåse. Jag uppmärksammade att den behövdes bytas efter som den var SPRÄNGFULL, och berättade det för demens-avdelnings-personalen. Till svar fick jag: "Nei nei, jag sysslar inte med sådant där. Det får du göra". Men KÖDDER ni med mig?? Fine, med risk för explosion fick jag leta mig fram på hela avdelningen för att hitta påsarna, lista ut hur just hennes sort fungerade och försöka få den på plats. Jag behöver väl inte ens nämna att tanten var risig i magen och att det blev en del att torka upp. Det slog nästan (eller okej, det gjorde det) porslinsögat.

Okej Ellinor. Idag är det onsdag. Den ska du sova bort. Sedan, är det FYRA(!!) dagar kvar, varav tre dagar med arbetspass. Sedan, sedan, är det TACK OCH ADJÖ till TVERLANDET!!

Nu - nanna kudde
Roger över roger ut

Nu ska jag försöka beskriva den lyckan som infann sig när jag öppnade mina gröna i morse: DET ÄR BARA (BARA!!) EN VECKA KVAR!! WOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOHOOO!

utöver det har jag blåmärken på min kropp, nacken är stel och jag har träningsvärk i armarna. Antar att det bli så om man fösröker vara akrobat på en korridorsfest i Bodö.

Nu, blire jobb.

Roger lver roger ut.

Jag skulle kunna skriva en del ganska så fula saker för att skriva av mig min frustration hurvida logik och rutiner fungerar i detta land. Jag är så trött på skitsnack, okunskap och avundsjuka. JAg antar att det är jävla jobbigt att det kommer en 22-årig SVENSKA och gör era jobb bättre, fast ni varit på samma eländiga ställe i 30 år.

I morn kommer det tydligen en ny(?) brud och ska bo med mig. Jasså ja. Källaren ser ut som crap, och jag bryr mig inte. Chefen har lämnat ut mitt nummer till bemmaningsföretaget bruden kommer med, och sagt att JAG ska möta henne. Allt detta utan att ha frågat mig först. Fuck it säger jag, jag ska åka på tur i helgen. Till Sverige. Den största frågan är ju dock - om jag ens kommer bry mig att åka tillbaka till det här ruttna mackelandet. Stor fråga.

Igår kväll fick jag ett kort av en tant o en gubbe som jag varit ganska mycket hos mina veckor här. För att skryta upp mig själv (fuck jantelagen), citerar jag nu här kortet med motiv på Saltstraumen:

Kjere Ellinor.
Tusen takk för godt humör og god pleie,
Du er ei fin jente!
Vi önskar dig det godt i livets vidare!

Smått labil som man var efter dessa grönjävliga nätter (Vi tar det en annan gång), bölade jag en skvätt, och gav dem en varsin klem. Pensjonisterna (förutom de som slagit och hotat mig och sådä) är det ENDA jag kommer sakna när jag åker härifrån.

Snart kommer Hanne. Vi ska åka in till Byen. Kanske hittar jag någonstans att klippa av mig håret. Vi får se.



Roger över roger ut

Eg sier kun bare EN sak: DÖDA MIG.

Eller okej. Jag säger några saker till:
- Efter att igår ha jobbat dag och sedan natt gör att jag nu är trött som ett jävla as.
- Kärringen jag jobbade med har domderat mig HELA natten vad jag ska göra, hur man gör, och hon har vart väldig flink og berätta när jag inte gjort "rätt". Är det konstigt att man frågar en massa om man aldrig gått natt förr på det satans stället? Och aldrig träffat de där 16 nya dementa personerna som snakker norsk förut?
- I lördags kveld blev jag hotad av en helt jävla galen man där jag skulle lämna medicin till hans fruga. Han skrek, kom emot mig med viftande armar, och sa en hel del, ganska så fula, saker. Senare kom det fram att jag "ju var svensk" och att det var därför. Hmm, jag tror det finns någon slags benämning på det där..nåt på..R??

Följande skriver jag direkt från hjärtat denna måndagsmorgon, när jag nu varit vaken..typ, hm. Jag gick upp klockan 07.00 IGÅR. Kunde sova en timme på ettermiddan. Räkna själva. Och de senaste dagarna upplevt översvämmningar, evakueringar, hot och anklagelser:

JAG ÄR SÅ JÄVLA LESS PÅ DET HÄR STÄLLET NU SÅ JAG KAN SPY!!

Solen skiner. Klart den gör. Jag ska ju gå och lägga mig. Bara. 14. dagar. kvar.

Roger över, Roger ut

Okej mina vänner. Det var ett tag sedan jag skrev en rad i NOrgebloggen. Nu tänkte jag det var dags, och berättar därför om natten i Tverlandet. Det kommer här:
KLockan 02.00 ringer min mobil. Ni vet hur det är på natten och man svarar i telefon. ingen riktig koll, morgon, kväll, natt, eller någon som spelar dig ett spratt? I det här fallet var det hjemmetjenstene på Tverlandet. De hade så att säga en smärre KRIS. Brandlarmet hade gått. Tavlan (ni vet, jag har berättat om brandtavlor och utrymningsvägar förr) visade att det brann i C-flygeln. De hade letat igenom alla lägenheter där, oklart hur många, men jag uppskattar det till en 15 stycken. De hade inte hittat någon brand, och sprang därför vidare till andra flygeln, B. Där finns det 14 stycken lägenheter, med pensjonister där vissa är 95, några är 89 och andra sitter i rullsol.

Det brann inte. Men, en fet vattenledning hade spruckit, och det var vatten i HELA b-flygeln. I korridorerna var det vatten till fotknölarna när JAG kom dit, och värre hade det tydligen varit. Det hade runnit forsar längs med väggarna i flera av lägenheterna, och, vattenkraft är starkt, så där röret hade gått har taket liksom. "skjutits" ner på golvet.

På natten är man TVÅ personer på hjemmetjenstene, där man då har något av ett ansvar för ca 60 lägenheter inne, plus sjukhemmet med 8 platser, PLUS de som bor ute. Sedan sitter det EN person inne på demensboendet som inte får lämnas, ni vet, vid brandlarm låses dörrar upp, dementa pensjonister smiter. När jag då kom till byggnaden satt de flesta från B-flygeln i cafeét. Några mer skärrade än andra så att säga. De som jobbade natt hade då lyckats hitta felet, snackat med politi, brannväsen och ambulanse (som även var där), evakuerat många personer från en översvämmning och lyckats stänga av vattnet (de gick vaktmästaren igenom på "brandutbilningen", plomberingen var visst inte så lätt att kassera som han hade trott. Det var en ambulanskille med platå på sulan som hade fått STAMPA på den så den hade gått av).

Så. Mellan 02.00 och 04.30 har jag varit på jobb inatt. Jag, martin, hanne, en personal till + chefen haar plaskat runt i vann, lugnat pensjonisterna ("VAR ÄR KAFFET? ELLLLINOR?? KAFFEE? VI MÅSTE HA KAFFE!! MINA TÄNDER! MINA TÄNDER LIGGER PÅ NATTDUKSBORDET! JAG HAR INGA BYYYXOR PÅ MIG! ELLINOR!") och sprungit till lägenheter för att plocka ihop saker till alla de boende som nu har vattenskadade lägenheter. Etter kvart fick vi tag i alla pårörande (anhöriga), som tog med sig sina 90-åriga föräldrar så dom kunde få sova vidare.

Tja, det var lite annorlunda än vad jag är van vid. Jag är trött, men, solen skiner, så nu ska det jobbas på brännan minsann. Tills det är dags att gå tillbaka till jobbä klockan 3 och jobba till 23. I morgon är det ett 08-14 pass som gäller, innan jag går på natt samma dag, för att sedan jobba 5 nätter i sträck.

Och Btw, nu är det väl typ bara, 16(!) dagar tills jag åker HEM!

Roger över, roger ut.

men fattar ni eller?? Det är ENDAST tre veckor kvar tills jag kommer HEM! WOOHO! Så här nära har det inte varit på HELA sommaren.

Annars, har helgen spenderats med mossan o fassan som varit på besök i nord-Norge. Väldigt trevligt, och jag har sovit i husvagn, ätit GOD mat och druckit vin. Tack för det! Dessutom, har jag nu ätit SVENSK POTATIS till middag (och till det norsk lax, men iallafall) Och, jag tog en skumbanan till efterrätt ;)

Fick också mejl av självaste konsulenten min på Adecco. Hon skriver så här:

Hei Ellinor!

Snakket I dag med leder der du jobber og vil bare formidle at de var meget godt fornøyd med den jobben som du gjør hos dem! J

Tja, det får man väl vara tacksam över, antar jag. Nu ska jag och min täppta näsa ta oss ut på en promenad. Läkarna ser varandra för sista gången på väldigt länge ikväll tydligen, det är väl bäst jag håller mig undan. Eh. Roger över roger ut